I fredags så var det den 2 September och då var det exakt fem år sedan Håkan Hellström spelade på flygeln. FEM ÅR SEDAN! HERREGUD! Exakt fem år sedan jag hade matroshatt och sjömanskostym och grät över att den där konserten är den finaste jag någonsin har varit på. Jag var fjorton år gammal och det var min tredje Håkan-konsert. Alltså, ingenting i hela världen kan någonsin beskriva den där känslan. Jag blir helt gråtfärdig bara av att tänka på det.

För någon dag sedan så släpade jag fram Explodera bateria och satt och kollade på. Hittade Håkans utskriva uppsats från när han var sjutton. Jag och Frank Sinatra. Utskriven 2006-01-08. Tiden går för snabbt för mig. Jag hinner inte med och snubblar mest fram.

Fem år sedan. Fem jävla år. Det är ju fan helt sjukt.

Har legat i mitt rum i flera dagar i streck och mått hur dåligt som helst. Äh, den blommiga klänningen är iallafall en av 10 kronors-klänningarna från Hela människan! Och Coraline är fan en filmjävel som jag kan se tusen gånger utan att tröttna. Vi hörs när jag återuppstår från de döda! Puss!